Suddenly in Karlskrona: Sista bilderna...

tisdag 6 november 2007

Nu får jag nog gå hem för dagen från jobbet. Det känns som en ständig Lützen-dimma framför ögonen.
Snyft...

Anonym sa...: Så fin han var!
Ögonen tåras när jag ser bilderna, vetskapen om att Max lidande är över är en klen tröst, när en trogen vän inte finns mer.
Kraam till er; 6 november 2007 kl. 16:34
Kikki sa...: Som sagt det finns inga ord som hjälper en sån här dag....
Massor av kramar till er; 6 november 2007 kl. 20:21
Fian sa...: Kram..; 7 november 2007 kl. 07:20
Anonym sa...: Jag beklagar.

Vänligen,
/Sarah; 7 november 2007 kl. 14:53
Anonym sa...: .. Det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän. Ngt fint går itu. Jag vill tro att vi träffas igen. Som en fjäril som lyfter från en blomma, som en fågel som lämnar sitt bo söker sig själen sin väg mot det höga, så har jag hört, så har jag lärt. Det är svårt att mista en vän...

Tack för omtanken att du sände dessa bilder på max. Det känns bra att jag fick möta honom i veckan då jag var hemma.

Kramar till er; 8 november 2007 kl. 18:12
Anonym sa...: Underbara Max... *värme*; 10 november 2007 kl. 18:39

Suddenly in Karlskrona