Ute på Verkö kan man finna detta sidospår.
Ojdå, det förgrenar sig mellan det ursprängda berget.
Glömd eller förträngd vagn?
Vagnen omgavs av en stickande doft.
Det gick att leka stins om man ville.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag känner ofta att jag hamnar på ett sidospår...
Underbart! Jag älskar räls :-)
Den svart\vita va riktigt fin:)
Många tack Emma!
Skicka en kommentar